Enjoy The Rhytm

Recorded 6-8 April 1994 at KM-studio in Karlskoga

Meta Roos (voc) Janne Ottesen (g) Pierre Swärd (org) Mikael Berglund (b)Hans Rolin(dr) Per Grebacken (ts)

Meta Roos "Soft Winds"

Det var ett bra tag sedan sist, men nu har Meta Roos, Bodas röst i jazzvärlden, kommit med ett nytt album. Hon har valt bästa möjliga omgivning för en räcka av sina favoriter i den jazziga genren. Bakom sig har hon samma ensemble som Claes Janson använde sig av vid fjolårets Sandvik Big Bang, vilket var den festivalupplagans verkliga höjdare. Kjell Öhman har stått för arrangemangen, vilket är upplysning nog för den som har lärt sig uppskatta denne ytterligt mångsidige musikant och hans förmåga att hantera såväl noter som toner.

Jocke Ekberg, Janne Ottesen och Hans Backenroth gör kompet komplett och exakt så drivande som sorten kräver - Backenroth har ett mästerligt driv i sitt spel - och saxsektionen upptar namn som Hector Bingert och Erik Häusler. På alla händer noteras förnämliga insatser, men det är först och främst Metas och Kjelles album.

Genom åren har det legat Meta i fatet att hon har varit en aning för mångkunnig, förvirrat publiken genom att inte ensidigt visa upp en enda av sina många sidor, men här har vi den jazziga Meta, en genre som hon uppenbarligen trivs med. Resulatet blir därefter. Sedan må en och annan gammal fan hävda att den Meta som ingick i Nippe Sylvéns grupp är "den enda rätta" Meta. Hur som helst: vilken stil hon än ger företräde så är hon en bra bit över genomsnittet av våra svenska scen-och studioartister.

BERTIL DANIELSSON

Meta Roos "Soft Winds"

Meta Roos är en rutinerad sångerska. Karriären har delats mellan rena vokaljobb och revyskådespeleri. Det sistnämnda jobbet har tydligen naggat hennes rykte som jazzsångerska i kanten, helt oförtjänt. Meta har klass och en hög norm. Värmen i hennes framtoning gillar jag fullt ut. Att hon sedan letar fram melodier av klass kan väl inte vara fel. Själv är jag evinnerligt trött på alla hemkörda texter och melodier som florerar i den överexponerade svenska vokalvärlden. Meta undviker dessutom att hänge sig åt scatsång vilket tyder på mognad och distans. Without A Song, September In The Rain, My Favourite Things och Where Or When är några av de melodier hon använder. Vid en jämförelse med det lankiga svenska hemkoket är utgången given. Det finns säkert puritaner som anser att en del av Metas nummer ligger på sidan av det renläriga jazzspåret men glöm då inte de många melodier som ligger stadigt på spåret. Oavsett smak består skivan av bra sång och musik. Pianisten och organisten Kjell Öhman leder bandet, han svarar också för arrangemangen. Bland annat har han konstruerat en saxkvintett

a´la Supersax som ger Meta en effektfull kuliss. Johan Hörlén, Erik Häusler, Hector Bingert, Ulf Andersson och Alberto Pinton garanterar ensemblespel av hög klass. Naturligtvis även solistiskt när tillfälle ges. Jan Ottesen är gitarrist. Hans Backenroth spelar bas och Joakim Ekberg är trummis.

Göran Olson/JazzStage

Om någon hade fått för sig att anmäla Meta Roos till någon av alla jazztävlingar och jazzutmärkelser, som det nästan gått inflation i, så hade hon kammat hem titeln som mest underskattade - eller den artist som borde få all den uppskattning hon förtjänar. Så visst är hon värd varenda fjäder. Det har måhända varit tyst om Meta Roos, men de som hörde henne i Kalmar för drygt ett år sedan vet vad hon kan. Här visar hon det med råge. Hennes röst är okonstlad, rak och självklar. Samt vacker. Att höra henne sunga ett helt knippe klassiker - och - blivande - är en ren njutning. En njutning som föstärks av Kjell Öhmans arrangemang, samt inte minst av hans medverkan. gänget som samlats runt Meta består av fem saxar framför ett fyramannakomp där gitarristen Jan ottesen tillsammmans med Kjell Öhman ibland trollar fram rena George Shearingstuket. Lyssna på September in the rain eller Give me a kiss to build a dream of och döm själv. Bluesiga Oh, darling går heller inte av för hackor. Jodå, det är samma Darling som snickrades till i den låtverkstad som beatlarna Lennon/Mc Cartney hade. Kjell Öhman har också arrangerat för ett gäng stråkar som bland annat inleder All the things you are varefter Hans Backenroth och hans rejäla fiol anger tonen. I princip skulle det gå att lovorda samtliga 15 låtar, låt mig bara nämna att Joakim Ekberg spelar trummor och i frontlinjen hörs utöver Meta Roos också saxofonisterna johan Hörlén (alt,sopran och flöjt)Erik Häusler (alto) - Hector Bingert och Ulf Andersson (tenor) samt "nye" Alberto Pinton (barton) Per-Henrik Cellton